Jullov

Jullovet har börjat. Skönt! Nu är det då dags att kavla upp ärmarna och dra iväg till stan för att armbågas där i kampen om det sista pusslet med Disney-motiv... Usch. Hur mycket jag än tycker om att ge julklappar till mina nära och kära så kan jag inte sluta förundras över varför de alltid ska spara julklappshandlandet till de sista dagarna före jul... Jag menar, alla kunde väl handla klart sina klappar i november så jag fick gå ensam i butikerna i mitten på december!?

Julklapps-scrap

Den senaste veckan har jag scrappat mycket på kvällarna. Detta för att få klart julklapparna till mina föräldrar och svärföräldrar. Jag har scrappat ca 20 sidor, dock 2 exemplar av varje sida, men ändå... Jag har köpt otroligt vackra hemsydda mappar med linneöverdrag från Gårdsboden i Karleby som jag fyllt med scrappade sidor som varvats med foton i plast-fotofickor. Temat är vårt bröllop. Jag hoppas och tror att det ska bli en julklapp de är glada över. En del layouter är jag mer nöjd med, andra mindre, men i det stora hela är jag glad att jag fått det gjort.

Så här fint är albumet:

(Ber om ursäkt för fotonas kvalitet-får inte scannern att funka.)

Nu när jag scrappat vårt bröllop åt andra vore det att ta sig i kragen och scrappa för det egna albumet också.

Tack för 30 dagars bytesrätt...

Det blev en sån här istället:

Hittills har den medfört positiva upplevelser.

Usel kamera

För några veckor sen köpte jag en sådan här kamera till min man som då skulle åka iväg på jaktresa. Av någon förekommen anledning var jag inte så värst pigg på att han skulle ta med sej min Canon 400D... Då skulle jag vara den perfekta hustrun och köpa en bra kamera åt honom också. Kameran är snygg, tar lite plats, har inget objektiv man lätt har sönder osv. Problemet är bara det att mackapären tar urusla bilder. Därför ska jag reklamera kameran med stora bokstäver imorgon.

Låter jag lite som en som har för lite att göra och för mycket att klaga på så är det säkert så.

Dyra foton

Idag svängde jag bara snabbt in via en fotoaffär i jobbstaden för att framkalla 4 foton att göra julkort av till mina elever. Framkallningen av 4 foton kostade 5 euro. 5 euro! Rena rama rånet. Förra veckan framkallade jag 956 bilder för 94,99 euro från en bra firma på internet som börjar på Ifo och slutar på -lor. Så det så!

Jag är helt och fullt för att stöda lokala affärer osv osv, men vem är så dum att man använder lokala tjänster när man kan få det SÅ mycket billigare nån annanstans?!

Bara en stilla tanke såhär inför julen. Min julklappsbudget skulle iallafall bli hutlöst mycket större om jag inte handlat mer än hälften av klapparna via nätet. Det är bara ett faktum. Om än ett lite tragiskt sådant. Dessutom har de senaste veckorna inte innehållit någon extra tid som skulle ha tillåtit julklappsköp under den tid butikerna håller öppet. Internet är på nåt sätt alltid tillgängligt - På gott och ont, förstås.

Nu får vi bara hoppas att leveranserna hittar fram i tid... Gulp! I mitten på varje december sitter jag och tuggar ner mina naglar till nagelbanden när jag otåligt väntar på att en avi ska landa i postlådan - men aldrig att jag skulle beställa varorna liiiite tidigare för att säkerställa mej. Nejdå. För några jular sen tänkte halva tomtens säck bli tom, men avin kom dan före julafton. Tur det, sa Tomten! I år blir det mycket böcker plus en del filmer och CD:n i säcken (igen).

Gamla tapeter

Så här är det: När jag väl tar mej tid att blogga väller det bara ur mej och allt kommer på en gång. Sen kan det lugnt gå en vecka eller två mellan uppdateringarna.

En kul sak som uppdagades när de (läs byggjobbarna) rev trappor mm i det som framledes kommer att bli vår matsal var att väggarna i tiden tapetserats med gamla skolanteckningar. Främst matematikuppgifter hittades som var fastlimmade direkt på stockarna. Tyvärr sitter de så hårt att det inte riktigt går att få loss pappren, för det skulle vara roligt att kunna spara dem som sådana, men jag får nöja mig med att fota dem istället.

Nya tapeter

Julen närmar sig verkligen med stormsteg nu. Vi hade julfest på jobbet redan i lördags, vilket betyder att denna vecka blir riktigt lugn och skön! Förstås kom ju förkylningen över mej på en natt när allt annat väl släppte... Typiskt! Därav fick jag idag då tillfälle att göra en första visit till apoteket här på orten och köpa upp halva deras lager av värkmedicin, hostmedicin och halstabletter. Brr... Dessutom skulle vi haft julkaffe med personalen ikväll på jobbet, men jag trivs bäst under täcket. Speciellt om jag tänkt orka till jobbet imorgon igen...

Igår postades en hel hög med julkort, och jag (vi) slog då två flugor i en smäll och satte med tackkorten. Nu är det bara ca 100 kvar här hemma som vi tänkt dela ut på egen hand. Det blir en trevlig rutt runt i kommunen innan alla är utdelade. Men om man vill se det positivt så får vi ju se trakterna i vinterskrud nu, medan vi fick se vårutstyrseln i våras när vi körde runt med inbjudningskorten.

Min man och den manliga delen av hans familj plus en del andra var på jaktresa till Tyskland i självständighetshelgen. Helgen som jag hade räknat med skulle vara lugn och skön resulterade i att min mosters man ringde klockan 9 på lördag morgon och frågade om han kan komma och tapetsera nu... Han var med andra ord här och tapetserade våra svarta väggar denna lugna och sköna helgdag när andra hissar flaggan och sjunger Vårt land. Och jag är så imponerad! Om jag själv gjort det hade jag ännu stått och mönsterpassat.... På en och en halv timme hade han tapetserat klart hela rummet. Nämnas kan förstås att han jobbat som tapetserare hela sitt liv, men ändå.. Nu har jag verkligen konstaterat att jag med lugnt samvete kan ringa efter honom när nåt ska tapetseras istället för att själv göra det och bli vansinnig på kuppen. Jag menar - varför ska vi själva stå och kämpa med det (läs: i det närmaste slåss) flera dagar när han gör det på ett par timmar. Och det dessutom blir bra! (Bättre än om jag gjort det, vi kan säga som så att mönstret inte direkt kastar med många millimeter.) För så är det hemma hos oss i alla fall. Vi kan inte tapetsera tillsammans, det är bara att äventyra äktenskapslyckan i onödan.
Så här blev resultatet, inte så pjåkigt om jag får säga det själv:

Sen detta hände har arbetskararna också lagt dit det gråa laminatgolvet. Nu fattas alltså bara listerna, sen kan älskade syster med familj lugnt husera här när de kommer hem över julen.

Nedräkningen har börjat

Det är december nu. Hängde upp en massa lampor i fönstren igår och kunde konstatera att trots att det finns kontakter i väggarna både här och där är de ändå för lite. Hur kan det vara möjligt?! Jag som beordrade karlarna att sätta "bara några till" för att slippa ha en massa fula skarvsladdar liggande utmed väggen - tji fick jag. Men det fina med julen är iallafall alla lamporna och ljusen. Något vidare julpynt har jag enhälligt bestämt att vi inte kommer att ha i detta hus den här julen. Nästa jul ska vi hoppas att allt är så gott som färdigt - då är det antagligen också roligare att pynta!

I lördags blev jag (igen) tvungen att föra in min telefon på reparation och då sökte jag upp den affär jag länge tänkt besöka - Gårdsboden (Packhusgatan 30) i Karleby. En heelt ljuvlig butik med äkta hantverk! Kom hem med en ängel. Bilden blev lite dålig, men ängeln är gjord i stärkt linnetyg, så den så att säga står på egna ben. Lamporna inne i ängeln är bara helt vanliga julljus som jag satt i en glasburk. Till vardags har ängeln bosatt sig i sovrumsfönstret.

Idag handlade jag närmare fem meter vitt linnetyg som ska bli gardiner här på övervåningen. Konstaterade igår när vi satte upp Tro, hopp och kärlek-ljusen vi ärvt av svärmor att det utan tvekan måste vara gardiner i fönstren för att få täckt sladdarna. Hittills har man inte ens märkt att det inte varit några gardiner här. (Eller så blir man bara själv blind för eländet.)

Det blev svart!

Jag tar tillbaka allt jag skrev i inlägget imorse, för det blir svarta tapeter i rummet. Inte i hela naturligtvis, det skulle nog bli lite väl mörkt, utan en kortvägg blir helsvart, en långsida blir svart-vit mönstrad och de två andra blir ljusa. Vi var rörande överens i beslutet. Nu ska vi bara hålla tummarna för att resultatet blir bra också! Golvet blir ekmönstrat och går lite i grått, det ser sådär lagom gammalt och slitet ut för att passa in här hos oss.

Nu är det vinter!

Hjälp, vad tiden går! Om endast en vecka är det Lilla jul, och sen går det ju liksom av bara farten...

Här hemma händer det också en del saker - tackkorten är färdiga (kors i taket!), lägger inte in nån bild innan de är utskickade. När tackkorten var färdiga blev det ju lite tomt - vad göra? Julkort, förstås. Så nu är det de som är på projektlistan. Köpte en hel del stämplar från Heinikka som jag håller på och målar. Det blir fint, men eftersom jag tänkt skicka ett julkort med varje tackkort är det ju rätt så många som ska målas. Hrrm.... Nå, det är ju en stund kvar till jul ännu..

Idag ska vi åka iväg till Kokkola och leta reda på tapeter och golv till det nya sovrummet. Faktiskt är väggarna färdigt spacklade och skulle jag bara ha fått målat takpanelbräderna färdigt skulle taket ha varit färdigt nu, det saknas 6 brädor där ännu. Så, bara T får hackat flis färdigt så far vi iväg.

Var i Jakobstad och letade tapeter i torsdags. Jag hittade också en del, det fanns jättesnygga svarta med bruna fåglar på, men jag vet inte om jag är så modig att jag vågar ha svarta tapeter. Så pass traditionell är jag ändå, dessutom är ju huset gammalt, så det kanske skär sej med "atmosfären" här. När jag berättade här hemma att jag hittat svarta tapeter fick jag bekräftat det jag också misstänkt - vi ska inte ha några svarta tapeter. Så det så! Förhoppningsvis finns det annat fint, som helst skulle vara på rea också...

Sätter upp lite bilder från vårt vardagsrum. Observera hur snyggt trappan är inplastad i balplast! Fyller faktiskt sin funktion - det dammar inte så mycket på övervåningen numera. Kanske nåt man kunde skicka in till "Mina bästa tips" som brukar finnas i var och varannan tidning. Där mittemellan hur man bäst får bort vinfläckar från plyschmattan och smart förvaring av tändstickor. Men så värst snyggt är det väl inte, det måste jag medge. Men vem är det som har sagt att det funktionella alltid måste vara så förbaskat snyggt!? :)

Genom detta går vi alltså varje gång vi ska upp till sovrummet (och datorn) på övervåningen. Ni kan ju bara föreställa er hur mycket sågspån och damm och annat skräp man drar med sej runt om i resten av huset...

Renoveringen framskrider också...

Jodå, det händer saker här! I veckan och helgen har vi förflyttat ett och ett halvt års samlade lådor med saker utan plats från plats A till B och sedan från plats B till C. Det rum där vi haft "skafferiet", dit alla saker man inte vetat vart man ska lägga dem har hamnat, har nu kommit i tur för uppiffning och måste därför tömmas. Först placerades alla saker i vardagsrummet i väntan på att grannrummet skulle bli helt färdigt (så när som på de omålade fönstren). När rummet var klart måste vardagsrummet tömmas eftersom golvslingorna till det andra sovrummet ska gå precis där sakerna stod. Men nu blev det ju i alla fall rensat. med soppåsen i högsta hugg har jag verkligen sorterat med stort S. Erkin Halli har fått många besök senaste veckan i jakt på förvaringslådor i plast... Men det blir nog bra det här. *tänk positivt, tänk positivt*

Här kommer lite bilder på hur golvet och rummet ser ut före.





...och hur det färdiga ser ut efter. För tillfället iallafall...

Vi har varit riktigt kulturella denna helg. Igår kväll såg vi den tragikomiska pjäsen Birger Blå med Kaj Backman och Kaisa Karlström. Trevligt med lokala förmågor! (Och trevligt med skratt också förstås)

Nu blir det sköna söndag. Repris av Bonde söker fru och lite senare Ensam mamma söker. Eller hur!?

Jag avslutar med lite visdomsord (?) av Birger från Tärjär:

"Le och var glad, ty det kan bli värre. Och jag log och var glad och det blev värre."

Farsdag

Trevlig farsdag på er alla! Här är mina bidrag till farsdagskortsdjungeln. Ska också besöka en kompis som precis fått en dotter, så jag passade på att göra ett kort till henne med.

Det är bra att ha någonting konkret att skapa till, då blir det gjort också. Annars är det så lätt att avfärda det med så många andra måsten. (Städning är ett dagligt återkommande måste i min vardag just nu...)

Uppdatering:

Ett till fastnade. Nu är de fyra (vi pratar då möss).

Fortsatt trevlig söndagkväll!

Tacka vet jag dubbelsidig tejp...

Det var ett tag sen. Lång vecka, kanske man kan skylla på. Igår var jag en sväng (tja, hela dan tog det faktiskt) till Vasa på FDUV:s kongress och studiedagar. Det var intressant och som alltid roligt att träffa en massa nya människor. Människor som bjuder på sig själva och ger så mycket, människor som förstår att njuta av livet helt enkelt. Tack för det! Hittade också en del material och böcker som jag kan använda mej av i jobbet. Sen när det blev supé tog det dock en lång stund för restaurangen att få serverat maten, men trots det var folk glada (de allra flesta i alla fall).

Vi har fått ett rum till så gott som färdigt. Eller varför säger jag "vi" egentligen... Det känns ju som man mest är ett bihang som gnäller. Och väljer tapeter och inredning. Men jag är uppriktigt tacksam och glad för att jag har den man jag har och för allt han kan! :) Endast golvlisterna saknas i det ena sovrummet på nedre våningen och de ligger färdigmålade i garaget bara att sättas fast imorgon. Här kommer lite bilder från rummet (bilderna är dock inte av bästa kvalitet):

Det blev en brun fondvägg och de resterande väggarna är gröna, aningen åt lime-hållet. Blev riktigt bra faktiskt. Vi har bestämt oss för att behålla de gamla dörrarna med karmar och trösklar. De påminner en om att huset faktiskt är gammalt och man ser spåren av många generationer som har vankat av och an över dessa trösklar. Intressant att fundera på vad de har gjort och tänkt när de gått här en gång i tiden... (Anledningen till att de fått bli kvar som sådana är alltså inte det att orken att slipa och måla tryter:) Vi får dock se när det blir längre hunnet med renoveringen huruvida bra färgen på trösklarna och dörrarna passar in i allt det andra. Som dörrar och trösklar var förr så är ju även dessa åt det gråblåa hållet och vår färgskala hålls relativt konstant på grön-brunt. Men det blir säkert bra. Tror jag.

Sen. För att relatera till rubriken. Har pysslat lite med tack-korten idag. Och för att citera mig själv: "Tacka vet jag dubbelsidig tejp!". Tejpen förenklar livet avsevärt, det är bara att konstatera fakta. Den som inte testat bör verkligen göra det! Jag lovar, ni blir inte besvikna.

En liten uppdatering från musfronten: tre hittills denna helg. Hatar de små liven. Innerligt.

Höstlov

Höstlovet närmar sig sitt slut. Detta höstlov har jag, som så många andra höstlov tillbringat i Stockholmstrakten med min syster och hennes familj. Det är alltid så roligt att vara där, problemet är bara det att hur länge jag än ska vara där så tar tiden alltför fort slut! Så också denna gång... En hel vecka som känns som högst två dar. Tråkigt.

Men det blev en del utflykter iallafall. Måndagen tillbringade vi i Uppsala, tisdagen i Täby och på onsdag var jag själv i Stockholm och strosade runt där.

Det är ju bara att konstatera att lokaltrafiken fungerar aningen bättre där borta än här. Igår när jag kom tillbaka landade flyget klockan 11, och eftersom det var första älgjaktsdagen här var det nån som hade lovat att han INTE hämtar mej. Så jag skulle ta flygbussen in till Vasa. Gick det nån buss? Nej. Ok, det blev taxi till busstationen. Vid busstationen skulle jag låsa in min kappsäck och gå in till stan för att träffa min vän C. Är busstationen öppen på lördagar? Nej. Ok, jag drog iväg med väskan till järnvägsstationen och låste in den där... (Kan ju tillägga att jag fick en sån där röd lapp fastsatt på min kappsäck vid incheckningen på Arlanda där det står heavy med stora bokstäver. Väskan var mao tung. - kan också tillägga att det av nån viss anledning har hänt sig fler gånger än en att jag fått denna lapp. Förra gången jag åkte fick jag betala sura slantar för min överviktiga väska, så det lönar sig ju inte riktigt heller att ha för tung last insåg jag då. Han som satt i incheckningen var snäll igår och påpekade bara att jag ju har en liiiite för tung väska, och påpekade att man ju får ha 8 kg i handbagaget. Ok, ok... Ska tänka på det nästa gång.) Ja, alltså, med denna lilla bisats ville jag få fram skillnaderna mellan Stockholms och Vasas lokaltrafik. Dessutom åkte jag en hel dag till, i och från Stockholm (över 50 km en väg) för 100 kr, medan det med taxi till Vasa och buss från Vasa blev över 40 euro. Försök hitta nåt vettigt i den jämförelsen ni.

Ja, men i allafall så blev det ju en del utflykter till scrapbooking-affärer... Upsala färg, Panduro Hobby och Skapa Hobby bland andra. Men egentligen är inte utbudet mycket större där, blev aningen besviken faktiskt, Panduro Hobby var den enda affären där det fanns sånt jag inte hittat nån annanstans (även om det ju är ljuvligt att bara vandra omkring och titta också).

Sen blev det också en del barnpassning. Minstingen försökte lära sig cykla utan stödhjul. Hjälp, vilket temperament, gnistor och cyklar flög när hon insåg att hon inte kunde direkt. Temperamentet kommer i alla fall inte från moster :)

Nåväl. Det om det. Hoppas ni också haft en bra vecka, även om alla inte haft höstlov!

Första fångsten

Vi skaffade katt i slutet av sommaren. Och sanningen att säga känns det som om vi kunde börja fungera som traktens zoo och förtjäna pengar på det. Det är som om det skulle krylla av djur hos oss, både inne och ute, egna och ibland också andras. Och skulle de vara väluppfostrade vore det ju en annan femma, men katten (som kallas "kattraati" av en del inneboende) är uppe på varje bord och bänkskiva och äter av det som bjuds där. Suck!

Anledningen till att vi har en katt är den att det förra hösten fångades 12 (!) möss inne i vårt kök. Antagligen berodde detta på att renoveringsarbetet var i full gång och det rördes om i mössens bon, men ändå! Jag hatar möss. Och det vimlade av dem, de var till och med uppe i övre skåpen i köket, de sprang över golvet och hade ljud både här och där. För att inte tala om hur jag fick diska ALLA plastburkar eftersom de sprungit där och - ja, just det - skitit! Det fastnade ibland två samtidigt i mössfällan och hunden fångade en del. Usch, jag vill helst glömma hela skräckveckan.

Nu i höst har det också varit nåt på gång, för nån vecka sen fastnade ett under diskbänken. Brr... Men nu har vi en katt, Svea. Och Svea har vi adopterat endast i avsikten att hon ska vara musfångare, en fähuskatt, helt enkelt. Därför måste hon ju drillas från det hon är liten. Min systerson C hittade en mus när skördetröskan dammades av veckan de var på besök. Han tog musen direkt för att ge den till Svea. Ointresset var stort i början, men sen när hon kände doften så blev det fart... Nog blir det bra det här! (försöker jag intala mig...) Det enda jag begär är ju att kattrackarn ska fånga mössen.

... Någon vecka senare när jag öppnade dörren till huvudentrén som inte används så ofta eftersom terassen där är full av byggbråte, hittade jag något som en gång varit en mus. En svans, en nos, nån tarm... (Ursäkta den detaljerade beskrivningen, men jag tycker det är lika äckligt med såna här dissekerade möss som med livs levande.) På en matta jag slängt ut för att vädras. Det är helt otroligt hur dessa djur alltid lyckas göra sina behov på mattor eller annat som de inte borde göra det på. Jag menar, resten av terassen var ju ledig - hade det skett på en brädlapp-so what! Men på mattan. Come on!!

Nytt bord, nya tider.

Nu har jag hittat kameran. Det var ju trevligt, så nu kommer en bild på min nya scraphörna. Tyvärr var bordet aningen för stort för vårt sovrum, men det ska ju inte vara där för all framtid, så vi får väl leva med risken att man springer in i ett bordshörn när man kommer in i rummet (bordet står ut ca 10 cm i dörröppningen, inte så snyggt kanske, men tillfälligt fungerande).

Minibyråerna som jag målade om ser ut så här (en del av lådorna är lite sneda, men det måste ju bara bero på att spikarna var krokiga från början - eller!? Jag menar... Nåt fel på den som håller i hammaren kan det ju knappast va'!).

Gubben höst...

Höststorm, höstregn och höstfärger.

Tiden, den förstår att gå, den...

Det är ju bara helt otroligt vad tiden rusar iväg! Och jag hinner inte riktigt med, känner jag... Men det är ju hur som helst skönt med helg, och trots att det finns saker att göra får man ju sova lite längre än vanligt. Denna helg har det blivit en del jobbrelaterat datasittande, istället för det jag egentligen skulle vilja göra - pyssla vid mitt nya fina IKEA-skrivbord! (ska visa lite bilder sen, kommer inte riktigt på vart jag förlagt kameran...) Jodå, det fanns tre stycken i hyllan i lördags när vi var där, så det var ju en trevlig överraskning. Det blev också mini-byråer som jag faktiskt hunnit måla i färger som blivit över efter diverse schablonmålning i hallen - riktigt snyggt om jag får säga det själv! :) Sen blev det också 5 garderober och en bokhylla... -Som vilar upp sig hos mamma och pappa tills vi får utrymmena de ska vara i liiite mer användningsklara.

Det var hur som helst en riktigt trevlig utflykt med en god vän, dessutom svängde vi in via Coop och jag fick köpa svensk filmjölk, denna underbara uppfinning som jag inte hittat nån riktig motsvarighet till i Finland (tro mej, jag har försökt!) Varje gång jag besöker syrran bokstavligt talat lever jag på detta livsmedel, det är ju bara så gott! Så det förgyllde ju dagen ytterligare. Hittade också en Scrapbooking mm-tidning i affärshyllan att bläddra i för eventuell inspiration i kommande krislägen (är dock inte riktigt imponerad av tidningen, men det finns ju inte så många andra på svenska - och som inte kostar skjortan).

Denna vecka har jag också varit på gångtest arrangerat av arbetsgivaren. Det var väldigt spännande, för fastän man gör det för sin egen skull är jag ändå så pass tävlingsinriktad att jag kände att jag måste prestera! Och det är mycket svårt att gå fort under press ska jag tala om för er! 2 km på tid och sedan pulstagning... Jag skulle mycket hellre ha sprungit. Punkt. Men nu är det ju över. Nästa vecka kan jag således hitta ett kuvert i mitt postfack som talar om ifall jag bara är gammal skåpmat eller om det fortfarande finns hopp för min kondition. Förhoppningsvis har jag någon sorts kondition i alla fall.

Besökte idag Bygga & Bo-mässan i Karleby. Känns som att utbudet med en massa hustillverkare inte riktigt tilltalade oss i det skede vi är nu. Vi behöver inga fler hus, har helt tillräckligt med det vi bor i nu. Och varje år är det samma visa: "Här fanns ju ingenting att se, nästa år far vi int!" Men likväl hittar man oss där år ut och år in. Det är tydligen beroendeframkallande detta också, som så mycket annat här i världen...

Nytt material...

Syrran hade med sig en hög gröna cardstocks som ska bli botten till tackkorten. Det är dessa jag faktiskt(!) redan skurit till som syns på bilden. De mönstrade pappren blir nån sorts dekoration, organza-bandet likaså. Kuvertens användningsområde kan man nästan gissa sig till. Vilken snäll syster jag har!

I tisdags var det dags för en ny tvättmaskin, slog till med en torktumlare också när jag ändå var på G.

- Har någon förresten reflekterat över hur försäljarna rusar till när man som hjälplös kvinna ska ha lyft in nåt i bilen, det är bara att stå med armarna i kors. Ibland kan jag faktiskt bli lite frustrerad över detta. Jag är inte så hjälplös, jag orkar faktiskt lyfta en tvättmaskin tillsammans med nån (inte ensam dock, kan jag meddela av erfarenhet). Men... Så klart man ska vara tacksam över den hjälp och service man får! Hade jag varit karl hade jag nog fått bära in maskinerna i bilen själv. :)

Det blev också en resa till Heinikka i Kälviå för att införskaffa vita cardstocks till de tidigare nämnda korten. Fastän jag kom instapplande genom dörren strax innan stängningsdags var Heini snäll nog att låta mig låna hennes zutter (visst heter den så!?) och skära till pappren färdigt. På ett huj hade jag 130 stycken 10x15 cm stora bitar. Inte så pjåkigt!

Förstås hittade jag ju också en del annat - svårt att göra annat i denna affär...

Är inte Lily&Milo-ugglorna ljuvliga!? Det fanns ett stort urval Lily&Milo-djurmotiv som alla var lika bedårande. Men jag fastnade för ugglorna denna gång. Nästa gång nåt annat...

Stamping Bellas man-motiv är bra att ha för "kara-kort". Piraten var också lite söt... (för att intala sig själv att man verkligen behöver dem och inte bara gjorde ännu ett impulsköp.)

Länge sen sist...

Det har varit något av en folkfest hemma hos oss i en vecka. Helt otroligt vilken mängd disk 7 personer kan producera på endast en timme! Vi borde egentligen ha anställt en professionell diskare (nej, vi har ingen diskmaskin. Ännu. Vänta bara när det nya köket kommer - tror jag ska ha två stycken då!). Det är inte roligt att diska. Speciellt inte när man går och sparar på det. Sparar gör jag dock sällan för att bespara mig själv från att komma in i det upplösningstillstånd som uppstår när jag inte längre klarar av att se på röran. Då blir det krut minsann... Men det är lite ansträngande också. För då ska ALLT åtgärdas på en och samma gång, spelar ingen roll vilken tidpunkt på dygnet det är.

Förbaskat kallt är det nu också. Både ute och inne. Det är ju förstås så att i den gamla delen av vårt hus har alla värmeelement kopplats bort, så vi har ingen uppvärmning där. När temperaturen börjar röra sig kring 15-gradersstrecket inomhus kan jag lova er att en "frusikontt" som jag vet att jag lever. Det är kallt ända in i märgen! Usch. Men snart hoppas vi det blir varmare (utomhus, alltså, för vi lär inte hinna få klart golvslingorna i hela stora huset innan utomhustemperaturen börjar söka sig nedåt...) Hujedamej! Tacka vet jag stickade sockor och fleece - människans bästa vän!

-Ja ä inte bitter!

Scraprum

Som jag nämnde i förra inlägget är det tackkortsdags. Tyvärr har jag ännu inget riktigt scraprum - men tro mej; ett stooort sådant är inplanerat, och faktiskt redan tapetserat men ännu utan golv. Därför får jag än så länge nöja mej med ett hörn i sovrummet. Det går riktigt bra, men bordet jag har är alldeles för litet för att jag ens ska sätta mej ner där. Efter de några kort jag gjort i sommar har jag kunnat konstatera att det inte går att scrappa ordentligt på bordet som antagligen är avsett mer som en inredningsdetalj av designern.
Detta kommer det dock att rådas bot på inom kort. Jag och vännen L åker iväg till IKEA en helg inom en snar framtid och då ska detta bordet inhandlas:

Benen ska vara vitmålade, annars är det denna VIKA-modell från IKEA jag fallit pladask för. Den har en praktisk glasruta där man kan installera en lampa som lyser underifrån, jag tänkte att det kunde underlätta småpillet... Jag inbillar mej att jag kommer att få SÅ mycket mer scrappat på detta bord än på det nuvarande;

(försök att bortse från röran...)
Så - vad tror ni? Hjälper ett nytt bord?

Tackkortsdags

Det börjar så småningom vara dags att ta itu med tackkorten. Det känns lite motigt att börja serietillverka igen, det är ju så mycket roligare att göra 130 Olika alster istället för 130 identiska sådana.

Tackkorten kommer att gå i samma stil som inbjudningskorten (och placeringskorten) - troligen kanske jag ska tillägga, man vet ju aldrig vilka infall man får under produktionsskedet. Våra bröllopsfoton hämtade jag i måndags av Anne Yrjänä (en outstanding fotograf i Karleby) och pappren borde komma med Silja-båten på lördag. Då kan produktionen sätta igång på allvar, ingen återvändo då längre.

Jag har köpt det mesta materialet från The scrapbookstore i Uppsala och min älskade syster yster har lovat fixa hem mera när hon kommer på höstsemester med familjen.

Det regnar.

Det är riktigt ruskigt väder idag. Såhär (så när som på en del photoshoppande) ser det ut från sovrumsfönstret. Äpplen finns det dock mycket av i våra träd, för att hitta nåt positivt.

Tillbaka till vardagen...

Vi är mitt uppe i en husrenovering hos oss... Den har varit igång så länge jag kan minnas. (Vilket kanske är att överdriva, men ett år åtminstone!) När vi gifte oss denna sommar, närmare bestämt 12 juli, hade vi bröllopsfesten hemma hos oss, i tält på gräsmattan. Det betyder att det var en hemsk panik den sista månaden innan bröllopet för att få det att överhuvudtaget se ut som ett hus och en gräsmatta. Det lyckades enligt min mening riktigt bra, men ingalunda gjorde vi det själva. Här hade vi tjänstvilliga släktingar och vänner som ställde upp i vått och torrt, som satte sina egna åtaganden till sidan för att kunna hjälpa oss - vi är er evigt tacksamma!
MEN... efter bröllopet åkte vi på bröllopsresa (till Prag - jag ska visa lite bilder nångång) en vecka, vår byggjobbare hade lite semester och... Dit gick en månad. När nu byggandet kommit igång igen hade vi (läs: jag) vant mig vid att inte behöva ha dammsugarsladden i väggen hela tiden för att vara i beredskap och kunna suga upp damm och sågspån dygnet runt. Jag hade också vant mig vid att inte ha ett gruslass under fötterna när jag går från köket till vardagsrummet (jag måste ha inneskor för att inte få spunk av gruset). Bland annat. Mycket annat hade jag också vant mig vid. Så nu när det börjat igen är jag lite ovan.

Det som syns på den övre bilden är trappan som leder upp till övre våningen där vi har vårt sovrum och teverum. Den andra bilden är från ett sovrum på nedre våningen som nu är på G. Om nån har tips på fina tapeter och golv tas det med tacksamhet emot. Det, liksom målandet av takpanel hänger onekligen bakom hörnet. Panelen lär bli vitlaserad som i resten av huset.
Men nu låter det som att jag är mycket "knaro" (enligt min man kanske jag nog är det också). Jag tycker ju egentligen att det är helt obeskrivligt roligt att få göra någonting eget av någonting som redan har en personlighet. Vi renoverar alltså ett gammalt hus. Tänk att få inreda och välja färger från grunden och bevara nån gammal stockvägg här och där - det är inte alla förunnat!

Men jag kan inte sluta grubbla över en sak: Hur kunde vi vara så dumma att vi valde att bo i det hus vi samtidigt renoverar?! Det övergår mitt förstånd.

...jag glömde ju påpeka det allra bästa - vi får golvvärme i hela huset! Guldstjärna till den som uppfann det från en som använder ullstrumpor sommartid.