Första fångsten

Vi skaffade katt i slutet av sommaren. Och sanningen att säga känns det som om vi kunde börja fungera som traktens zoo och förtjäna pengar på det. Det är som om det skulle krylla av djur hos oss, både inne och ute, egna och ibland också andras. Och skulle de vara väluppfostrade vore det ju en annan femma, men katten (som kallas "kattraati" av en del inneboende) är uppe på varje bord och bänkskiva och äter av det som bjuds där. Suck!

Anledningen till att vi har en katt är den att det förra hösten fångades 12 (!) möss inne i vårt kök. Antagligen berodde detta på att renoveringsarbetet var i full gång och det rördes om i mössens bon, men ändå! Jag hatar möss. Och det vimlade av dem, de var till och med uppe i övre skåpen i köket, de sprang över golvet och hade ljud både här och där. För att inte tala om hur jag fick diska ALLA plastburkar eftersom de sprungit där och - ja, just det - skitit! Det fastnade ibland två samtidigt i mössfällan och hunden fångade en del. Usch, jag vill helst glömma hela skräckveckan.

Nu i höst har det också varit nåt på gång, för nån vecka sen fastnade ett under diskbänken. Brr... Men nu har vi en katt, Svea. Och Svea har vi adopterat endast i avsikten att hon ska vara musfångare, en fähuskatt, helt enkelt. Därför måste hon ju drillas från det hon är liten. Min systerson C hittade en mus när skördetröskan dammades av veckan de var på besök. Han tog musen direkt för att ge den till Svea. Ointresset var stort i början, men sen när hon kände doften så blev det fart... Nog blir det bra det här! (försöker jag intala mig...) Det enda jag begär är ju att kattrackarn ska fånga mössen.

... Någon vecka senare när jag öppnade dörren till huvudentrén som inte används så ofta eftersom terassen där är full av byggbråte, hittade jag något som en gång varit en mus. En svans, en nos, nån tarm... (Ursäkta den detaljerade beskrivningen, men jag tycker det är lika äckligt med såna här dissekerade möss som med livs levande.) På en matta jag slängt ut för att vädras. Det är helt otroligt hur dessa djur alltid lyckas göra sina behov på mattor eller annat som de inte borde göra det på. Jag menar, resten av terassen var ju ledig - hade det skett på en brädlapp-so what! Men på mattan. Come on!!

Nytt bord, nya tider.

Nu har jag hittat kameran. Det var ju trevligt, så nu kommer en bild på min nya scraphörna. Tyvärr var bordet aningen för stort för vårt sovrum, men det ska ju inte vara där för all framtid, så vi får väl leva med risken att man springer in i ett bordshörn när man kommer in i rummet (bordet står ut ca 10 cm i dörröppningen, inte så snyggt kanske, men tillfälligt fungerande).

Minibyråerna som jag målade om ser ut så här (en del av lådorna är lite sneda, men det måste ju bara bero på att spikarna var krokiga från början - eller!? Jag menar... Nåt fel på den som håller i hammaren kan det ju knappast va'!).

Gubben höst...

Höststorm, höstregn och höstfärger.

Tiden, den förstår att gå, den...

Det är ju bara helt otroligt vad tiden rusar iväg! Och jag hinner inte riktigt med, känner jag... Men det är ju hur som helst skönt med helg, och trots att det finns saker att göra får man ju sova lite längre än vanligt. Denna helg har det blivit en del jobbrelaterat datasittande, istället för det jag egentligen skulle vilja göra - pyssla vid mitt nya fina IKEA-skrivbord! (ska visa lite bilder sen, kommer inte riktigt på vart jag förlagt kameran...) Jodå, det fanns tre stycken i hyllan i lördags när vi var där, så det var ju en trevlig överraskning. Det blev också mini-byråer som jag faktiskt hunnit måla i färger som blivit över efter diverse schablonmålning i hallen - riktigt snyggt om jag får säga det själv! :) Sen blev det också 5 garderober och en bokhylla... -Som vilar upp sig hos mamma och pappa tills vi får utrymmena de ska vara i liiite mer användningsklara.

Det var hur som helst en riktigt trevlig utflykt med en god vän, dessutom svängde vi in via Coop och jag fick köpa svensk filmjölk, denna underbara uppfinning som jag inte hittat nån riktig motsvarighet till i Finland (tro mej, jag har försökt!) Varje gång jag besöker syrran bokstavligt talat lever jag på detta livsmedel, det är ju bara så gott! Så det förgyllde ju dagen ytterligare. Hittade också en Scrapbooking mm-tidning i affärshyllan att bläddra i för eventuell inspiration i kommande krislägen (är dock inte riktigt imponerad av tidningen, men det finns ju inte så många andra på svenska - och som inte kostar skjortan).

Denna vecka har jag också varit på gångtest arrangerat av arbetsgivaren. Det var väldigt spännande, för fastän man gör det för sin egen skull är jag ändå så pass tävlingsinriktad att jag kände att jag måste prestera! Och det är mycket svårt att gå fort under press ska jag tala om för er! 2 km på tid och sedan pulstagning... Jag skulle mycket hellre ha sprungit. Punkt. Men nu är det ju över. Nästa vecka kan jag således hitta ett kuvert i mitt postfack som talar om ifall jag bara är gammal skåpmat eller om det fortfarande finns hopp för min kondition. Förhoppningsvis har jag någon sorts kondition i alla fall.

Besökte idag Bygga & Bo-mässan i Karleby. Känns som att utbudet med en massa hustillverkare inte riktigt tilltalade oss i det skede vi är nu. Vi behöver inga fler hus, har helt tillräckligt med det vi bor i nu. Och varje år är det samma visa: "Här fanns ju ingenting att se, nästa år far vi int!" Men likväl hittar man oss där år ut och år in. Det är tydligen beroendeframkallande detta också, som så mycket annat här i världen...

Nytt material...

Syrran hade med sig en hög gröna cardstocks som ska bli botten till tackkorten. Det är dessa jag faktiskt(!) redan skurit till som syns på bilden. De mönstrade pappren blir nån sorts dekoration, organza-bandet likaså. Kuvertens användningsområde kan man nästan gissa sig till. Vilken snäll syster jag har!

I tisdags var det dags för en ny tvättmaskin, slog till med en torktumlare också när jag ändå var på G.

- Har någon förresten reflekterat över hur försäljarna rusar till när man som hjälplös kvinna ska ha lyft in nåt i bilen, det är bara att stå med armarna i kors. Ibland kan jag faktiskt bli lite frustrerad över detta. Jag är inte så hjälplös, jag orkar faktiskt lyfta en tvättmaskin tillsammans med nån (inte ensam dock, kan jag meddela av erfarenhet). Men... Så klart man ska vara tacksam över den hjälp och service man får! Hade jag varit karl hade jag nog fått bära in maskinerna i bilen själv. :)

Det blev också en resa till Heinikka i Kälviå för att införskaffa vita cardstocks till de tidigare nämnda korten. Fastän jag kom instapplande genom dörren strax innan stängningsdags var Heini snäll nog att låta mig låna hennes zutter (visst heter den så!?) och skära till pappren färdigt. På ett huj hade jag 130 stycken 10x15 cm stora bitar. Inte så pjåkigt!

Förstås hittade jag ju också en del annat - svårt att göra annat i denna affär...

Är inte Lily&Milo-ugglorna ljuvliga!? Det fanns ett stort urval Lily&Milo-djurmotiv som alla var lika bedårande. Men jag fastnade för ugglorna denna gång. Nästa gång nåt annat...

Stamping Bellas man-motiv är bra att ha för "kara-kort". Piraten var också lite söt... (för att intala sig själv att man verkligen behöver dem och inte bara gjorde ännu ett impulsköp.)

Länge sen sist...

Det har varit något av en folkfest hemma hos oss i en vecka. Helt otroligt vilken mängd disk 7 personer kan producera på endast en timme! Vi borde egentligen ha anställt en professionell diskare (nej, vi har ingen diskmaskin. Ännu. Vänta bara när det nya köket kommer - tror jag ska ha två stycken då!). Det är inte roligt att diska. Speciellt inte när man går och sparar på det. Sparar gör jag dock sällan för att bespara mig själv från att komma in i det upplösningstillstånd som uppstår när jag inte längre klarar av att se på röran. Då blir det krut minsann... Men det är lite ansträngande också. För då ska ALLT åtgärdas på en och samma gång, spelar ingen roll vilken tidpunkt på dygnet det är.

Förbaskat kallt är det nu också. Både ute och inne. Det är ju förstås så att i den gamla delen av vårt hus har alla värmeelement kopplats bort, så vi har ingen uppvärmning där. När temperaturen börjar röra sig kring 15-gradersstrecket inomhus kan jag lova er att en "frusikontt" som jag vet att jag lever. Det är kallt ända in i märgen! Usch. Men snart hoppas vi det blir varmare (utomhus, alltså, för vi lär inte hinna få klart golvslingorna i hela stora huset innan utomhustemperaturen börjar söka sig nedåt...) Hujedamej! Tacka vet jag stickade sockor och fleece - människans bästa vän!

-Ja ä inte bitter!

Scraprum

Som jag nämnde i förra inlägget är det tackkortsdags. Tyvärr har jag ännu inget riktigt scraprum - men tro mej; ett stooort sådant är inplanerat, och faktiskt redan tapetserat men ännu utan golv. Därför får jag än så länge nöja mej med ett hörn i sovrummet. Det går riktigt bra, men bordet jag har är alldeles för litet för att jag ens ska sätta mej ner där. Efter de några kort jag gjort i sommar har jag kunnat konstatera att det inte går att scrappa ordentligt på bordet som antagligen är avsett mer som en inredningsdetalj av designern.
Detta kommer det dock att rådas bot på inom kort. Jag och vännen L åker iväg till IKEA en helg inom en snar framtid och då ska detta bordet inhandlas:

Benen ska vara vitmålade, annars är det denna VIKA-modell från IKEA jag fallit pladask för. Den har en praktisk glasruta där man kan installera en lampa som lyser underifrån, jag tänkte att det kunde underlätta småpillet... Jag inbillar mej att jag kommer att få SÅ mycket mer scrappat på detta bord än på det nuvarande;

(försök att bortse från röran...)
Så - vad tror ni? Hjälper ett nytt bord?

Tackkortsdags

Det börjar så småningom vara dags att ta itu med tackkorten. Det känns lite motigt att börja serietillverka igen, det är ju så mycket roligare att göra 130 Olika alster istället för 130 identiska sådana.

Tackkorten kommer att gå i samma stil som inbjudningskorten (och placeringskorten) - troligen kanske jag ska tillägga, man vet ju aldrig vilka infall man får under produktionsskedet. Våra bröllopsfoton hämtade jag i måndags av Anne Yrjänä (en outstanding fotograf i Karleby) och pappren borde komma med Silja-båten på lördag. Då kan produktionen sätta igång på allvar, ingen återvändo då längre.

Jag har köpt det mesta materialet från The scrapbookstore i Uppsala och min älskade syster yster har lovat fixa hem mera när hon kommer på höstsemester med familjen.

Det regnar.

Det är riktigt ruskigt väder idag. Såhär (så när som på en del photoshoppande) ser det ut från sovrumsfönstret. Äpplen finns det dock mycket av i våra träd, för att hitta nåt positivt.

Tillbaka till vardagen...

Vi är mitt uppe i en husrenovering hos oss... Den har varit igång så länge jag kan minnas. (Vilket kanske är att överdriva, men ett år åtminstone!) När vi gifte oss denna sommar, närmare bestämt 12 juli, hade vi bröllopsfesten hemma hos oss, i tält på gräsmattan. Det betyder att det var en hemsk panik den sista månaden innan bröllopet för att få det att överhuvudtaget se ut som ett hus och en gräsmatta. Det lyckades enligt min mening riktigt bra, men ingalunda gjorde vi det själva. Här hade vi tjänstvilliga släktingar och vänner som ställde upp i vått och torrt, som satte sina egna åtaganden till sidan för att kunna hjälpa oss - vi är er evigt tacksamma!
MEN... efter bröllopet åkte vi på bröllopsresa (till Prag - jag ska visa lite bilder nångång) en vecka, vår byggjobbare hade lite semester och... Dit gick en månad. När nu byggandet kommit igång igen hade vi (läs: jag) vant mig vid att inte behöva ha dammsugarsladden i väggen hela tiden för att vara i beredskap och kunna suga upp damm och sågspån dygnet runt. Jag hade också vant mig vid att inte ha ett gruslass under fötterna när jag går från köket till vardagsrummet (jag måste ha inneskor för att inte få spunk av gruset). Bland annat. Mycket annat hade jag också vant mig vid. Så nu när det börjat igen är jag lite ovan.

Det som syns på den övre bilden är trappan som leder upp till övre våningen där vi har vårt sovrum och teverum. Den andra bilden är från ett sovrum på nedre våningen som nu är på G. Om nån har tips på fina tapeter och golv tas det med tacksamhet emot. Det, liksom målandet av takpanel hänger onekligen bakom hörnet. Panelen lär bli vitlaserad som i resten av huset.
Men nu låter det som att jag är mycket "knaro" (enligt min man kanske jag nog är det också). Jag tycker ju egentligen att det är helt obeskrivligt roligt att få göra någonting eget av någonting som redan har en personlighet. Vi renoverar alltså ett gammalt hus. Tänk att få inreda och välja färger från grunden och bevara nån gammal stockvägg här och där - det är inte alla förunnat!

Men jag kan inte sluta grubbla över en sak: Hur kunde vi vara så dumma att vi valde att bo i det hus vi samtidigt renoverar?! Det övergår mitt förstånd.

...jag glömde ju påpeka det allra bästa - vi får golvvärme i hela huset! Guldstjärna till den som uppfann det från en som använder ullstrumpor sommartid.