Det börjar så småningom vara dags att ta itu med tackkorten. Det känns lite motigt att börja serietillverka igen, det är ju så mycket roligare att göra 130 Olika alster istället för 130 identiska sådana.
Tackkorten kommer att gå i samma stil som inbjudningskorten (och placeringskorten) - troligen kanske jag ska tillägga, man vet ju aldrig vilka infall man får under produktionsskedet. Våra bröllopsfoton hämtade jag i måndags av Anne Yrjänä (en outstanding fotograf i Karleby) och pappren borde komma med Silja-båten på lördag. Då kan produktionen sätta igång på allvar, ingen återvändo då längre.
Jag har köpt det mesta materialet från The scrapbookstore i Uppsala och min älskade syster yster har lovat fixa hem mera när hon kommer på höstsemester med familjen.
2 kommentarer:
Vi hade ju o Anne Yrjänä som fotograf. Visst var du med o sprang i skog o mark med dendär ljus-duken:)? Vem fick den äran på er fotografering? "Nu är hon bra, men VAD SKA VI GÖRA MED HONOM???" Stackars Petter har ännu foto-trauman från den dagen:)
Jag önskar dig ork o motivation för korttillverkningen. (E själv så jag knappt orkar göra två lika, börjar dock bli bättre på att sticka färdigt ett sockpar nu!)
...vid vår fotografering var det:
Hon e skööön, nu e han också sköön. Å jaa, ja var med er när det begav sig, vilket måst vara ett antal år sen:) Caro och min mans svägerska var me.. De fick ju å veta att de levd:)
Skicka en kommentar