Nya tapeter

Julen närmar sig verkligen med stormsteg nu. Vi hade julfest på jobbet redan i lördags, vilket betyder att denna vecka blir riktigt lugn och skön! Förstås kom ju förkylningen över mej på en natt när allt annat väl släppte... Typiskt! Därav fick jag idag då tillfälle att göra en första visit till apoteket här på orten och köpa upp halva deras lager av värkmedicin, hostmedicin och halstabletter. Brr... Dessutom skulle vi haft julkaffe med personalen ikväll på jobbet, men jag trivs bäst under täcket. Speciellt om jag tänkt orka till jobbet imorgon igen...

Igår postades en hel hög med julkort, och jag (vi) slog då två flugor i en smäll och satte med tackkorten. Nu är det bara ca 100 kvar här hemma som vi tänkt dela ut på egen hand. Det blir en trevlig rutt runt i kommunen innan alla är utdelade. Men om man vill se det positivt så får vi ju se trakterna i vinterskrud nu, medan vi fick se vårutstyrseln i våras när vi körde runt med inbjudningskorten.

Min man och den manliga delen av hans familj plus en del andra var på jaktresa till Tyskland i självständighetshelgen. Helgen som jag hade räknat med skulle vara lugn och skön resulterade i att min mosters man ringde klockan 9 på lördag morgon och frågade om han kan komma och tapetsera nu... Han var med andra ord här och tapetserade våra svarta väggar denna lugna och sköna helgdag när andra hissar flaggan och sjunger Vårt land. Och jag är så imponerad! Om jag själv gjort det hade jag ännu stått och mönsterpassat.... På en och en halv timme hade han tapetserat klart hela rummet. Nämnas kan förstås att han jobbat som tapetserare hela sitt liv, men ändå.. Nu har jag verkligen konstaterat att jag med lugnt samvete kan ringa efter honom när nåt ska tapetseras istället för att själv göra det och bli vansinnig på kuppen. Jag menar - varför ska vi själva stå och kämpa med det (läs: i det närmaste slåss) flera dagar när han gör det på ett par timmar. Och det dessutom blir bra! (Bättre än om jag gjort det, vi kan säga som så att mönstret inte direkt kastar med många millimeter.) För så är det hemma hos oss i alla fall. Vi kan inte tapetsera tillsammans, det är bara att äventyra äktenskapslyckan i onödan.
Så här blev resultatet, inte så pjåkigt om jag får säga det själv:

Sen detta hände har arbetskararna också lagt dit det gråa laminatgolvet. Nu fattas alltså bara listerna, sen kan älskade syster med familj lugnt husera här när de kommer hem över julen.