Synliga framsteg

Nu börjar det äntligen synas att det händer nåt här hos oss... I förrgår kaklades skorstenen (karlarna var lite missnöjda med kaklet eftersom det var så tjockt, men sånt ser ju inte jag på, jag tyckte ju bara det var fint... Och bra blev det, ännu bättre bara de hinner foga också!) Idag har de kaklat golvet och imorgon ska det fogas. I förrgår kom vitvarorna, de står för tillfället i vardagsrummet och väntar på att få invigas. På söndag kommer troligen min mosters man och tapetserar och i början av nästa vecka kommer köksinredningen.

Jag smyger som katten kring het gröt runt köksmaskinerna och bara väntar på dagen jag får riva av plasten och ta bort kartongen och bara beundra det nya vita.... Antagligen kommer jag att vara tvungen att sjukskriva mej från jobbet för att bara kunna sitta och titta på grejerna. Oj, oj... Jag har sagt det förr och säger det igen - såhär kändes det inte ens på julafton när man var liten! Jag svävar...
Sen måste vi ju se till såna detaljer att det är en del rum kvar och, som min man så vänligt påminde mej igår när jag blev euforisk och såg framför mej hur vi kunde koka ägg till påsk - "Du ska inte räkna med att alla skåp passar direkt. Och måste vi föra dem tillbaka hinner vi antagligen inte få dem innan påsk."

*Duns*

Jo man tackar, ja. Back to reality. Det kanske till och med var nån som hörde smällen!?