Laddade batterier

Efter 2114 kilometers körning återhittas vi i hemlandet och -kommunen igen. Men som rubriken lyder; batterierna är laddade, det är bara att sätta i gång med vardagssysslorna igen! Tyvärr hade man hunnit glömma hur det ser ut här, så det blev en smärre chock när vi på fredag eftermiddag steg in genom dörren efter en veckas skön semester...

Vår lilla roadtrip startade i lördags på förmiddagen. Då bar det iväg till Levi där vi övernattade med T:s föräldrar och syster med familj samt familjebekanta. För en som inte är speciellt begåvad på skidor - varken längs med marken eller utför backarna, kändes det som en triumf när jag på söndagen tog mej ner för röda backar utan en enda utkörning.

På måndag morgon bar kosan iväg mot Narvik för att hälsa på goda vännerna C och M. Efter matstopp i Kiruna började vandringen runt, uppför och nerför fjällen. När man är van med endast några viadukter här och där i vår platta del av landet hänförs man lätt av utsikten. Otroligt vackert!

Narvik by day.

Narvik by night.

Tisdagen tillbringade vi med guidad promenad i fjällik terräng och på eftermiddagen slappnade vi (jag och C) av med lite shopping... Inredningsaffärer och kläder. Det är grejer det. När onsdagen kom och vi tittade ut genom fönstret blev det lite skräckslaget - snön vällde ner, och man såg inte långt framför sig. Vi bestämde trots det att vi far iväg i alla fall. Tack vare det beslutet fick vi sitta sammanlagt cirka tre timmar i två olika etapper och vänta på kolonnekörning med snöplog i spetsen. Över Björnfjäll till Riksgränsen och från Riksgränsen till Björkliden. Men tur är det nog att vi fick hjälp över fjällen, vi skulle nog ha fastnat där utan snöplogen. Trots att vi hade honom endast hundra meter framför oss hann det bildas drivor på vägen i alla fall. Inte riktigt sånt väder vi är vana med här. Riktigt exotiskt.

Här har vi inte kommit ut ur Narvik ännu och därmed inte heller hunnit fram till vägbommen där vi väntar på kolonnen...

Kolonnekörning med personbilar först och långtradare sen.

Och jag som hade planerat att vi skulle stanna längs med vägen och fotografera naturen på hemvägen. Tji fick jag, det var nog bara att hänga med för att inte fastna i drivorna. Det tog en hel dag att komma från Narvik till Haparanda. Vi tog in på ett hotell och slocknade direkt. För att sen vakna pigga och krya och tillbringa följande dag på, just det. Ikea.