Lång paus och utmärkelse

Det har varit en längre bloggpaus igen. Delvis beroende på mig själv - internet har varit borta (avstängt pga glömd räkning... hrrm...). Det är ju helt otroligt hur beroende man kan vara av internet, rätt skrämmande egentligen. Men nu är allt alltså OK igen.

Denna helg har vi firat födelsedag i kaoset. Tur att Snåres Bageri kan hoppa in när man inte har nån ugn att grädda kaka i... Det var en lite annorlunda fest mitt i allt damm. Det fanns inte heller tillräckligt med stolar eftersom vi förvarar en del stolar hemma hos mina föräldrar, så vi fick turas om att sitta. Men det gick bra det också.

Det var alltså min man som fyllde år i fredags. Han fick ett Nintendo Wii av mej. Jag köpte det för att jag själv var lite nyfiken på det också - man måste ju passa på när det finns en anledning... Wii är riktigt kul faktiskt, och man kan absolut träna med hjälp av det under dagar som denna när snön häver ner igen en gång. Slalom, tennis, yoga, fotboll... -Allt! Kul!

Det har varit en del målande (förstås) men jag har också scrappat en del. De tre sidorna jag gjort hör ihop eftersom de alla behandlar sportlovsresan. Jag är ganska stolt över mej själv, faktiskt - jag fick in en hel del foton på tre A4:or. Det har resulterat i att jag fullkomligt älskar min fotoskrivare som kan göra så små foton att det ryms över 40 stycken på tre sidor. Jag har också blivit lite fast i "många foton"-träsket. Vet inte riktigt hur jag ska klara av att göra en sida med bara ett eller två foton!? :) Och nu är bläcket dessutom slut i skrivaren också.

Egentligen är det ju rätt så praktiskt att försöka få med så många foton som möjligt på en sida i och med att man (läs: jag) fotar så mycket att jag oftast har tiotals foton av samma situation. Det är ju trots allt lite tråkigt att titta på (och framför allt att göra!) sidor med ensidigt innehåll. Jo, jag vet, man behöver inte scrappa alla foton, och några sådana ambitioner har jag inte heller, men i alla fall...

De sista två sidorna är collage jag gjort till födelsedagspresent åt min syster som fyller år nästa vecka. Collagen passar precis i filofaxen (det vet jag eftersom jag själv har en exakt likadan filofax med 2 collage i en plastficka...) Storleken på dessa är ca 13 cm x 20 cm. Jag har laminerat dem så att de ska hålla längre.

Fotona är riktigt dåliga. Jag borde allt ta mej i kragen och göra någonting åt scannern som för tillfället strejkar. Men det blir inte ikväll. Nån annan gång.

Och TACK så mycket Heidis Scraping för utmärkelsen! Jag vill gärna ge den vidare till:

Fia Lotta Jansson!

Fotoförvaring

Jag älskar att fotografera. Tyvärr gör jag det hellre än bra, eftersom jag inte fått några profesionella instruktioner hur man egentligen ska göra. Jag har lärt mej genom mina misstag, från min första EOS systemkamera som jag köpte för min första sommarjobbslön sommaren jag gått ut nian, här pratar vi alltså 1900-tal, till dagens EOS 400D. Nu i vår har jag deltagit i en nätbaserad fotokurs som WoopsieDaisy ordnat och därmed vågat börja använda mig av de manuella inställningarna lite mer. Eftersom jag inte har förstått mig på inställningarna har jag gått den enkla vägen och fotat med full automatik för det mesta.

Det är bara så otroligt roligt att dokumentera i bilder. Och att sen nångång få förvandla utvalda bilder till trevliga scraplayouter med skriftlig dokumentation och personlig touch är ju bara en bonus!

Sedan digitalkameran gjorde intrång i mitt liv har mitt motto varit "bättre 30 foton extra än ett för lite", och så är det ju, de dåliga fotona kan man ju bara radera med ett enkelt knapptryck.

Detta motto har ju ett MEN. Man fullkomligt drunknar ju i foton. Från sportlovsresan har jag runt 500 foton. De bröllop jag fungerat som "dokumenterare" för har resulterat i runt 800-900 bilder per bröllop plus en massa ettårsfoton, konfirmationsfoton, syskonbarn - ja, behöver jag uttrycka mig mera tydligt om vari problemet ligger?! Just det: Förvaringen.

Jag brukar framkalla de flesta bilderna, det för att jag vill kunna bläddra i mina foton. De fotona har jag organiserat i plastfickor som jag förvarar i ringpärmar. Funkar finemang!

Sen måste man ju också förvara de digitala "negativen" nånstans... Jag har en extern hårddisk (Buffalo) där jag sparar bilderna plus att jag också har säkerhetskopior på "minnepinnar" (USB-minnen). Ifall olyckan skulle vara framme vill jag vara säker på att jag har mina foton i behåll.

Hur förvarar du dina foton?

Bilden är framgooglad.

Helgsummering

Nu är det söndagkväll. Igen skulle man kanske kunna säga. Det känns som att det aldrig är annat än fredag och söndag...

På byggfronten har det skett en positiv utveckling. Alla väggar i kök och matsal har i helgen blivit grundmålade, golvet i köket har fått sig en omgång fuktspärr och kökstaket har blivit målat en andra gång.

...och tur är väl det, eftersom våra kökskåp borde anlända om/inom sisådär två veckor. DÅ snackar vi julafton. Jag kommer antagligen att springa runt och kika i fönstren länge på förhand för att se om hans fotspår syns under fönstret - kökskåpsleverantören!

Fredagen innebar ett 80 årskalas. Det var en pigg morbror som sprängde 80-årsstrecket, han skidar varje dag... På lördag hann jag vara en stund på scrapträff, fick inte uträttat speciellt mycket men det var trevligt i alla fall! Efter det blev det lite extraknäck med fähusbesök - tack L för det! :) På kvällen sjöng vi singstar i Såka så det knakade i knutarna. En mycket trevlig uppfinning det där. Tiden liksom bara rinner iväg...

Det var min helgsummering. Men snart är det ju söndag igen, så...

Välkommen Herr Högfors

Vi har adopterat ett stycke gjutjärn. Hans namn är Herr Högfors. Jag har tidigare trott att man måste ha en Högfors femma för att spela med i ligan, men idag när jag såg skönheten (kan man kalla gjutjärnshällar för skönheter??! - visst kan man!) insåg jag att en sexa också är grejer. Anledningen till att vi siktade lägre än femman är den att en femma helt enkelt inte ryms in i hörnet vid skorstenen. Den skulle bli att stå ut mitt på köksgolvet något förskräckligt, så vi fick tänka om. Och den måste ju stå bredvid skorstenen för att. Ja, det borde väl alla kunna räkna ut varför.

Här står den nyinflyttade och väntar på att få inta sin plats i husets hjärta.

Det finns en historia av Högfors-hällar i huset, ursprungligen fanns här en Högfors femma, nästan på samma plats där nykomlingen ska komma. Femman blev använd så till den milda grad att han antagligen återfinns i Högfors-himlen. Efter det lyftes en sådan där vit sak in, också den av märket Högfors, men sliskigt 70-talsmodern... Den sålde vi i somras. (Nu menar jag inte att jag föraktar dessa vita spisar, men den passar inte in hemma hos oss.)

Hit ska Herr Högfors flytta inom några veckor. (Don't mind the dog..)

Jag kan riktigt se mej själv stå här i hörnet och koka risgrynsgröt nästa jul. Trevligt!

En liten edit: Vi ska naturligtvis också ha en modern ugn och kokplattor... (om nån nu kunde tro nåt annat :) - Så såld är jag ännu inte.

Vårkänslor

Tyckte det började vara dags för en ny look på bloggen. Våren är ju trots allt snart här. Eller det borde den i alla fall vara. När man tittar ut genom fönstret tänker man dock på allt annat än vår. Det snöar slask. Vi får hoppas att våren kommer fortare med nya vårfärger!

På joggingtur med Pink

Pink är sådär lagom arg och gåpåig och tvingar en att orka springa ända hem när man väl tagit sig ut på de slaskiga vägarna. Jobbigt när man väl är där, men Pink överger aldrig! Jag har tänkt uppdatera till Pinks nyaste skiva, men eftersom MP3-spelaren har så litet minne borde nånting raderas innan nya skivan ryms dit, så jag kör på skivan "I'm not dead".

Lördagsaktiviteter

När min man, bilsportintresserad som han är, åkte iväg till Ylivieska (?) imorse måste ju även jag hitta på nåt. Så vad gör jag om inte kör iväg till... Heinikka. Att man aldrig lär sej! Men kul var det, satt där och drack te medan jag kände hur euro efter euro ramlade från kontot. Vilka ljuvliga saker det finns. Köpte nya papper. Och skulle det varit det enda skulle resan inte varit så dyr, men det blev en del stansar till Cuttlebugen också. Ljuvligt! Nu måste jag prova dem, speciellt det nya alfabetet Washington som jag dreglat över i många repriser under åren som gått...

Kändis å kändis...

I veckan kom bröllopsmagasinet Häät ja Juhlats vårnummer ut. Där finns en artikel som Anne Yrjänä skrivit om vårt bröllop i somras. Lite sådär småkul och surrealististiskt att läsa om sej själv sådär :)

Nytt

Det blev ett besök till frissan igår. Hon fick fria händer. Jag fick kortare hår och pannlugg.

Laddade batterier

Efter 2114 kilometers körning återhittas vi i hemlandet och -kommunen igen. Men som rubriken lyder; batterierna är laddade, det är bara att sätta i gång med vardagssysslorna igen! Tyvärr hade man hunnit glömma hur det ser ut här, så det blev en smärre chock när vi på fredag eftermiddag steg in genom dörren efter en veckas skön semester...

Vår lilla roadtrip startade i lördags på förmiddagen. Då bar det iväg till Levi där vi övernattade med T:s föräldrar och syster med familj samt familjebekanta. För en som inte är speciellt begåvad på skidor - varken längs med marken eller utför backarna, kändes det som en triumf när jag på söndagen tog mej ner för röda backar utan en enda utkörning.

På måndag morgon bar kosan iväg mot Narvik för att hälsa på goda vännerna C och M. Efter matstopp i Kiruna började vandringen runt, uppför och nerför fjällen. När man är van med endast några viadukter här och där i vår platta del av landet hänförs man lätt av utsikten. Otroligt vackert!

Narvik by day.

Narvik by night.

Tisdagen tillbringade vi med guidad promenad i fjällik terräng och på eftermiddagen slappnade vi (jag och C) av med lite shopping... Inredningsaffärer och kläder. Det är grejer det. När onsdagen kom och vi tittade ut genom fönstret blev det lite skräckslaget - snön vällde ner, och man såg inte långt framför sig. Vi bestämde trots det att vi far iväg i alla fall. Tack vare det beslutet fick vi sitta sammanlagt cirka tre timmar i två olika etapper och vänta på kolonnekörning med snöplog i spetsen. Över Björnfjäll till Riksgränsen och från Riksgränsen till Björkliden. Men tur är det nog att vi fick hjälp över fjällen, vi skulle nog ha fastnat där utan snöplogen. Trots att vi hade honom endast hundra meter framför oss hann det bildas drivor på vägen i alla fall. Inte riktigt sånt väder vi är vana med här. Riktigt exotiskt.

Här har vi inte kommit ut ur Narvik ännu och därmed inte heller hunnit fram till vägbommen där vi väntar på kolonnen...

Kolonnekörning med personbilar först och långtradare sen.

Och jag som hade planerat att vi skulle stanna längs med vägen och fotografera naturen på hemvägen. Tji fick jag, det var nog bara att hänga med för att inte fastna i drivorna. Det tog en hel dag att komma från Narvik till Haparanda. Vi tog in på ett hotell och slocknade direkt. För att sen vakna pigga och krya och tillbringa följande dag på, just det. Ikea.