Så kan det gå...

Jag fick ett lustigt men ack så tänkvärt mail av N för ett par dar sen:

Har DU någonsin sett en person i din egen ålder och tänkt:
'Jag är glad att jag inte ser så gammal ut!'?
Jag heter Berit och jag satt i väntrummet hos min nya tandläkare. Jag
läste ett diplom på väggen och upptäckte hans namn. Plötsligt kom jag ihåg
en lång, elegant mörkhårig kille med samma namn, som gick i samma klass
som mig, för ungefär 30 år sedan.
Kan han vara samma kille som jag hade varit lite förälskad i på den
tiden?
När jag sen fick se honom skakade jag snabbt av mig tanken. Denna
halvskalliga, gråa man med rynkigt ansikte var alldeles för gammal för att
ha varit min klasskamrat.
Efter att han hade undersökt mina tänder tog nyfikenheten över och
jag frågade om han hade gått på Enskede gymnasieskola.
- Ja, det har jag, svarade han.
- När gick du ut då, frågade jag.
- Jag var i avgångsklassen 1978, sa han.
- Du var i min klass! Jag log.
Han såg närmare på mig. Sen sade denna fula, gamla, halvskalliga,
ohövliga, feta och elaka man:
- Vad undervisade du i då?