På självaste självständighetsdagen gick det stora brödbaket av stapeln. Vi (jag och fammo=svärmor) gjorde allt alldeles från scratch - eller okej då, mest fammo. Jag var med som lärling kan vi väl säga. Dan innan eldade vi i bakugnen för att förbereda den lite på vad som komma skall. På själva bakdagen eldades några ugnar efter varann och när vi (läs fortfarande: fammo) ansåg ugnstemperaturen vara lagom för brödbak sopades askan och glöden bort med en tallkvist som doppats i vatten. Detta för att tallkvisten ger godare smak på bröden. Tror jag det var.
Sen fick de olika bröddegarna (limpor, surdegsbröd och kornmjölstunnbröd) jäsa i tur och ordning. Vartefter de pöst till sig skjutsades de in i ugnen med den gamla hederliga brödspaden. Och jag kunde konstatera att i vår bakugn ryms det max 6 limpor att gräddas åt gången. Behöver jag tillägga att det blev ett gudomligt gott resultat?! Och att doften höll sig kvar i dagar efteråt. Doften av nybakt bröd, alltså. Vi gjorde en liten tyst överenskommelse att det kunde bli en årligt återkommande tradition det här. Men fler än en gång per år blir det nog inte. Det är trots allt en hel del jobb med att göra det på det gamla sättet. Men oj, så mycket godare med stenugnsbakat bröd!
Sen fick de olika bröddegarna (limpor, surdegsbröd och kornmjölstunnbröd) jäsa i tur och ordning. Vartefter de pöst till sig skjutsades de in i ugnen med den gamla hederliga brödspaden. Och jag kunde konstatera att i vår bakugn ryms det max 6 limpor att gräddas åt gången. Behöver jag tillägga att det blev ett gudomligt gott resultat?! Och att doften höll sig kvar i dagar efteråt. Doften av nybakt bröd, alltså. Vi gjorde en liten tyst överenskommelse att det kunde bli en årligt återkommande tradition det här. Men fler än en gång per år blir det nog inte. Det är trots allt en hel del jobb med att göra det på det gamla sättet. Men oj, så mycket godare med stenugnsbakat bröd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar